Varför varför varför...

Det går liksom inte jag kan inte sluta tänka på detta med mitt jobb. Det görs en ändring av personal där o jag ska flytta i från mina underbara jobbarkompisar till en annan avd. Detta är inte OK. Jag vill inte. De andra får ju stanna kvar det är fan nån som vill mig nått ont. Så det enda mina tankar kretsar kring just nu är ...jobbet..jag är mammaledig men tänker bara på jobbet...kan inte njuta av att vara hemma. Kan inte sova....FAN säger jag bara!
Satt i går o nu är allt igång...ska jag gå tillbaks, ska jag plugga, vad vill jag isåfall plugga till, ska jag dra ner på dagarna o va hemma längre. Söka nya jobb...men kan ju liksom inte göra nått just nu....ska ju va hemma 1 år till men ska nog dra ner dagarna så jag kan va hemma till feb 2013. Det går...men inte mer änså...det blir fattigt....jag kommer bara sitta här inte göra nått på dagarna inte ens kunna åka nånstands för jag kommer inte ha råd med bensin. Vill jag det??? Just nu är faktiskt allt bättre än att veta att jag ska jobba där o alla andra ska ha roligt o skratta på sitt jobb...alla utom jag:-( givetvis finns det fler på min Nya avd....men ingen i min ålder, ingen som jag känner, ingen som jag kan skratta med, ingen som mig. Det hade vatt så Jävla mkt lättare om jag hade med mig en ...en enda `vän` från min avd men vad fick jag...ingen ingen:-(  Det är inte rättvist men jag vet jag är inte anställd på junegården utan i jkpgs kommun. Men kan jag få vara ledsen...jag kommer vara nere långt under isen denna hösten det känner jag redan! Tack Tack Tack!!